En skitjobbig promenad

Ikväll blev det promenad. Hade tänkt spåra men det hällregnade och jag hade helt enkelt inte lust. Det var mysigare att sitta framför braskaminen och läsa om rapport. Det är en gren jag har pinsamt lite koll på men läser en bra blogg (länk) där en tjej tränar det och blev nyfiken. Boken är mycket bra, faktiskt!

Promenaden blev jobbig och tråkig. Jag har redan en nerv i kläm i armen för att hundarna dragit så i den. Trist. Det blir värre här på landet där de helst vill springa lösa. Dina bryr sig inte om någonting alls utan vill helst valla oss så hon kan gå lös utan problem.

Men Scilla har jag verkligen missat med inkallningen. Det är konstigt, för jag – precis som så många andra – tänkte att jag inte skulle missa en sådan sak när jag fick hem henne. Det skulle bli den Perfekta Hunden. Typ. Men icke. Såklart. Inkallning och ensamhetsträning fick jag bakläxa i. Det är alltid någonting man missar, tror jag. Mer eller mindre.

När vi kommit halvvägs på promenaden började rottisarna sniffa intensivt i luften och gjorde det mycket länge. S-k-i-t-j-o-b-b-i-g-t! Och naturligtvis hade jag varken med mig godis, leksak eller klicker. Jag ville ju bara ha en skön promenad. Tji fick jag.

Några hundra meter senare rasslade det till i skogen och två rådjursrumpor skuttade iväg bara några meter ifrån oss. Bara att sucka, korta in kopplet och jag var väldigt glad att hundarna var just kopplade och inte i flexi eller i lina. Då hade det gjort ont för Scilla spände sig såklart som en stålfjäder och ville sticka. Riktigt skönt att kunna gå hem med gott samvete över att man vet vilken hund man har i kopplet – att Dina klarar av det men inte Scilla.

Och ska jag vara ärlig vet jag inte om jag orkar sätta mig in i jobbet att träna in en bra inkallning. Orkar jag vara konsekvent? Jo, jag ska ge det ett ärligt försök med långlina och sele. Men det ska jag göra när jag är redo och alltid ha godis, klicker och leksak med mig. Jag är ju sådan; allt eller ingenting!

Så nej, det var ingen rolig promenad … Men jag hade gott samvete över att ha hållit mig på rätt sida om lagen och att jag fick mig en lärdom …

20140606-224501-81901475.jpg
En stundtals skitjobbig Scilla

Annonser

4 reaktioner på ”En skitjobbig promenad

  1. Jag behöver också kämpa med inkallningen, igen.. :/ Goldie är hopplös när det kommer till vilt! Det är jättetråkig träning, men å andra sidan så är lönen efter bra träning otroligt värdefull, eftersom man kan ha lös hund oftare.. Gäller bara att minnas det när man ska ut och träna…

  2. Åh vad jag känner igen mig i det där. ”Orkar jag verkligen vara konsekvent med detta?” Min yngre hund har jag jobbat mycket med lösträningen – men inte så mycket med själva inkallningen! Han är duktig på att vara lös, men kommer en rådjursrumpa så sticker han efter den.

    Det är så svårt att träna inkallning tycker jag. Jag kommer liksom inte på hur jag ska träna. De ”vanliga” övningarna funkar ju fint, hur tränar man på plötsliga rådjursrumpor?

Lämna gärna ett tassavtryck i form av en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s