Efter många koppar te …

Fina Dina <3
Fina Dina ❤

Idag blev det många koppar te och många timmar samtal om hund med min härliga vän Hanna. Hon har haft hund (en finsk lapphund) i ett halvår, men lär mig mer och gör mig mer inspirerad än hundmänniskor jag mött som sysslat med hund i 15 år och mer. Det är fantastiskt! Hon berättade om en kurs hon gått som åskådare och det var mycket intressant och ögonöppnande! Hon har ett så bra tänk och det inspirerar väldigt mycket. Hundvärlden är välkommen för alla som vill! Så är det verkligen. Måhända att kurser och föreläsningar kostar pengar, men det gör ju hundarna i sig också. Jag har läst varenda bok om hundar och hundträning som finns – utan att ha betalat en krona tack vare biblioteken och lärt mig väldigt mycket. Men nu är jag sugen på praktisk kunskap – också. Jag är mer peppad än någonsin på kursen i januari.

Visst är det märkligt att man tänker så – jag är superpeppad på att träna och lära mig mer, men jag går inte ut och tränar utan jag längtar tills om en månad – då ska jag träna. Att träna i tanken gör oss inte bättre! Men jag är nog fortfarande rädd för att misslyckas.

Hanna och jag diskuterade det idag och ett annat tänk hon hade fått genom en kurs hon gått. Nämligen att utsätta sig för sina problem, för sina rädslor – att överträna från början! Så genialt, enkelt egentligen! Då har jag ju ingenting att bli besviken för eller rädd för att förlora! Jag vet ju det: det enda sättet att bli av med sina rädslor är att möta de! Hah, Vilken insikt som trillade ned såhär på kvällen. Att ”vanliga” livet kan hänga ihop med hundlivet. Som min SWOT – analys pekade på: problemet ligger hos mig … Det är ju med mina rädslor jag ska jobba – hundarna är inte rädda för att misslyckas (tack vare positiv träning) Damn, intressant det ska bli i januari (för att inte tala om i april!!!) och lösa upp dessa knutarna. Jag kommer känna mig förlöst efter det, det känner jag. För jag kan inte frigöra mig själv som det ser ut nu.

604153_10203603284495337_7589783439104352208_n
Min snygging som Hanna fotograferade i november ❤

Idag vaknade jag med migrän och kunde inte för mitt liv finna tabletterna. De är fortfarande inte hittade, kan jag meddela … Toppen … Men jag klarade mig mirakulöst ifrån ett anfall! Fortfarande i chock. Körde yoga och stretching, åt frukost, packade bilen och åkte till Hisingsparken för DW-runda (Scilla) och CaniX (Dina). Scilla fick en rejäl uppvärmingspromenad och sedan drog hon 10 kg kanske 5-6 km? Vet faktiskt inte exakt men det var precis lagom utmaning för henne – gött! Dina satte jag i nomesele, koppel+expander och midjebälte. Det gick fin-fint och en lättnad att få armarna fria. De senaste veckorna har hon varit groteskt jobbig på promenaderna och dragit som en tok. Det är inget nytt problem men jag har ärligt talat inte haft tid eller tålamod att gå ut och köra ”projekt icke-dra-promenader” med henne. Så jag kanske inte kan säga någonting … Men hunden är ändå 7 år! Gosh … 🙂

Oh, nu händer det andra roliga hundrelaterade saker här på kvällskvisten … Återkommer! 😀

Annonser

Lämna gärna ett tassavtryck i form av en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s