Spår 30 maj

Jag ber på förhand ursäkt om layouten i inlägget. Någonting sker som jag inte kan ordna …


I förra veckan bestämde jag mig spontant för att åka till landet. Jag hade inga planer och en sådan dag spenderas bäst på landet med hundarna. Vaknade med migrän (eländes elände) men det avtog på eftermiddagen. På grund av värken orkade jag inte gå någon längre promenad utan var bekväm och traskade ut på närmaste stig (som leder till en riktig trollskog – tyvärr en återvändsgränd då det är hästhage runt omkring) och lade spår. Det blev knappt 500 meter i trollskogen. Över en traktorstig, korsade en bäck två gånger. Fem apporter, 4 vinklar. Drygt 2 timmars liggtid. Vädret var molnigt och med relativt kraftig bris. Det hade regnat under liggtiden. Efter halva spåret blev det motvind både vid spårläggandet och vid spårandet.

Applikationen i mobilen ballade ur pga ingen täckning och själva mobilen börjar sjunga på sista refrängen. Jag tror att jag har tappat den i backen för många gånger. Men tredje gången gillt var den samarbetsvillig och kunde mäta sträckan åt mig. Lyxigt! Markerade tyvärr inte ut apporterna. Det får bli nästa gång.

Det var ett intressant spår. I samma stund som jag släppte på Dina kom jag att tänka på ”Just det – sist jag var här gick det skitdåligt och jag fick bryta”. Ha ha låter ju pessimistiskt, men hundarna lyckades inte fånga upp en enda doft! Så konstigt – ur min synvinkel. Men antagligen är det en svår skog att spåra i. Det märktes även idag. Bitvis är det hur enkelt som helst, men plötsligt blir det tvärstopp och de lyckas inte fånga upp ett enda väderkorn. Mycket märkligt, men jag misstänker att just den här skogen drar i vinden på något märkligt vis. Kanske ska införskaffa en sådan där puff med talg på så man kan se vart vinden för det. Ger om inte annat förståelse för hur hundarna får kämpa.

Idag jobbade med de tips jag fick av Helen förra veckan och det går bättre! Jag fokuserade på att försöka läsa Dina – hur hon ser ut när hon är rätt respektive när hon börjar slå. Mycket intressant. Idag, när det var ett tufft spår, var det tydligt när hon var säker. Svansen böljade fram och tillbaka som på en katt – så som bara Dina kan vifta på svansen

Jag hade inget godis i spåret och jag kommer nog att sluta med det. Under sommaren kommer det vara stor risk för både myror och fåglar som norpar de och nu när jag tränar mer tävlingsmässigt blir apporterna mer laddade. Däremot tycker jag om snitslarna. Det är bra för Dina att lära sig ignorera eventuell vittring uppifrån samt att jag känner mig helt enkelt tryggare – kanske mesigt – men jag upplever det som att jag lär mig mer av hur hundarna tänker när de spårar när jag ser vart de ”borde” gå eller vart de faktiskt går. Om de genar genom en vinkel kan jag förstå vart vinkeln faktiskt går och vad jag kan göra bättre till nästa gång – exempelvis. Och det är ju lära mig jag vill, inte bli frustrerad över orsaken till att hundarna gör ”fel”. Så resonerar jag i alla fall.

Nöjd miniweiler efter spåret
Här var spåret slut. Jag tyckte jag valde plats med stil 😉
Tänk att ha det här runt knuten … Jag längtar!
Alltid redo – särskilt för belöning 😀
Annonser

Lämna gärna ett tassavtryck i form av en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s