Slits mellan hopp och förtvivlan

Äntligen har min migrän släppt … Det blev ingen träning med Nadine igår då hon fick förhinder. Kanske var det ödet, för Dina haltade igår även om hon inte verkade ha ont. Jag vet inte om det beror på att det blev för mycket stillaliggande för henne i skolan eller någonting annat, men hon fick massage och noggrann stretching samt täcke för säkerhets skull. I sinnet var hon precis som vanligt – pigg & lycklig.

Idag är hon bättre, men man slits ändå mellan hopp och förtvivlan med en skadad hund. Tur att vi har en så bra sjukgymnast & ortoped att be om råd.

Faktum är att mitt livs slogan verkar vara sådant nu: slits mellan hopp och förtvivlan. Livet förutom Dina kunde inte vara bättre, men Dina är en mycket stor del av mitt liv. De dagar hon mår bra känns det som om jag går på rosa glittrande moln medan de dagar hon mår sämre känns det som om allting är meningslöst.

Jag försöker acceptera att hon har dragit på sig en mycket ovanlig skada och att senskador tar tid på sig att läka. Att vi får ta den här vintern till att läka och bygga upp henne. Att det är så mycket vi kan göra samt att det är lågsäsong för mycket träning. Att jag kan lära mig så mycket mer om träning och bli en bättre hundtränare även om hon inte kan springa och skutta mycket alla dagar.

Faktum är att boken Kantarellsök för hund damp ner hemma hos mig i veckan. Det är ett projekt jag tänkte starta 2016 om Dina så bara har tre ben att röra sig med.

kantarells_kframsida
Bilden kommer från http://www.pongo.se

 

Annonser

Lämna gärna ett tassavtryck i form av en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s