En bra början på ett nytt år

Vi har en god fortsättning, hoppas att du som läser också har det. Vi har varit på landet med Amela & Co över nyårshelgen. Det blev både spår och ”lydnad” på brukshundsklubben och promenad för Dina. 

Att lägga tre spår, ett för varje hund, med hyfsad liggtid + promenad var väl optimistiskt för mig. Trots klart väder och ljust så sent (med vinter-mått mätt) som 15.30 var det som att lägga locket på när vi gick in i skogen. Målmedveten som jag är släppte jag ändå på Dina i mörkret, med pannlampa förstås. Jag hade lagt ett 400 meter långt spår i mossig skog (trollskog ❤ ) med fyra vinklar och fem apporter. Liggtid 1,5 timme. Någon minusgrad och nästan vindstilla.

När jag släppte på henne var det med en känsla av mer på vinst och förlust. Utan pannlampan såg jag inte handen framför mig. Gissa vem som överraskade mig med att finna varenda apport och vinkel helt suveränt?! Strålande liggmarkeringar ovanpå det – matte var ruskigt nöjd. Att vara helt utelämnad till hundens näsa var nyttigt. En gång tappade hon bort sig och jag anade var i spåret vi befann oss, men utan hennes uthållighet hade jag varit körd 🙂

Efter tredje apporten och halva spårets längd kände jag mig nöjd. Trolla & Ruby väntade olyckligt vid spårets start och jag kunde inte önska mig någonting mer av Dina ❤


Vårt shejping-projekt går framåt 🙂 Nu duttar Dina hårt och allt längre på handryggen – lovande! Om några pass kan jag introducera post-it-lapp.


Idag har vi spårat och tränat uppletande med Hanna & Fanny. Finsk lapphund & Australian Cattle Dog, superduo 😉

Dina fick ett 500 meter långt spår med fem apporter. Vindstilla, -4 grader och soligt. Liggtid 1,5 timme. Snö på sina ställen. Först underbar mossig skog med stigar som sedan blev ett mindre kärr täckt av snö och snårigt som tusan. Bra där, Anna 😉

Dina gick som en klocka första 300 metrarna. Tills vi kom till det ”jobbiga” partiet med snö och sly. Jag hade fullt sjå att ta mig fram (”Hur hamnade jag ens här?”), men Dina lyfte inte ens blicken. Hon gick inte där jag hade gått, men tack vare att jag inte störde henne utan hon fick ”trassla” sig ur själv så hittade hon rätt sista 100 metrarna och till sin leksak.

Att se Dina såhär lycklig värmer mig 🙂 Trots att hon gick fel, jag brötade med sly och spårlinan så gav hon inte upp för en sekund. Hon kämpade för att hitta rätt och tappade inte lust. Vad mer kan man begära?


Det var lärorikt och roligt att se de andra hundarna jobba i spåret och uppletanderutan – de är väldigt olika och agerar olika vid olika utmaningar.


 

Pudelsällskap & film

Jag har legat med migrän i ett och ett halvt dygn 😦 När det äntligen släpper känner jag mig ofta fylld av energi och inspiration – man får perspektiv när man har och slipper smärta.

Idag tog jag mig ändå ut till SBK Göteborg för att träna med våra vänner Jasmine och hennes pudel Lily. Dina fick efter en rastningsrunda titta på medan vi tränade Lily. Det blev detaljer i tävlingslydnad och två övningar för barmarksdrag. Nyttigt för mig att öva 🙂

Kom på halvvägs till klubben att jag glömt kameran, men Jasmine var snäll nog att skicka en bild 🙂

12443043_10208332111879644_902178729_n.jpg
Godingen Lily

När Jasmine och Lily åkte hem tränade jag och Dina på egen hand. Dina var full av energi efter att ha sett Lily träna och leka utan att hon fick vara med 🙂 Snö och kall blåst var också roligt.

Vi övade vidare på backa och handtarget – om än inte att frysa med handen på handryggen. Det är bra kroppskontroll och ett enkelt trix när man ska ta det lugnt och inte träna tävlingslydnad.

Här kommer en film på det. Det är stelfrusen om fingrarna så det blir fumligt med belöningen, men det är roligt att filma och se hur man gör 🙂

Efter en paus hittade vi en vittringspinne och övade gripanden. Det är också roligt och kräver tankeverksamhet för både mig & Dina.

Imorgon blir det mer lydnads-kul & på torsdag åker vi till landet med Amela 😀

Julvila

Julledigheten har spenderats på landet och vi har verkligen njutit i fulla drag. Dina kan nu gå upp emot en timme och det går väldigt bra. I skogen är det mjukt men ändå belastande för kroppen att röra sig. Och så vackert! Tyvärr har det varit regntunga skyar och blåsigt – inga fotografier utan jag har njutit av väldigt god mat och bra böcker inomhus.

Dina har ätit sitt livs första grisfot (högt betyg, hälsar hon) och sträckt ut på åkrar och ängar.Finns det någonting vackrare än en lycklig hund som springer av ren glädje? ❤

Ett mini-spår blev det i lördags innan vi åkte hem och det känns som att Dina tack vare klickern har kommit tillbaka på banan i spårandet.

thumb_IMG_3643_1024

Sedan vi kom hem har vi fortsätt våra shejping-projekt ‘Backa’ och ‘Frysa nosen mot handryggen’. För tillfället backar Dina fyra och ett halvt steg och duttar hårt på handryggen 3 av 5 gånger 😉 Får ändra kriterier eller någonting annat med andra ord.

thumb_IMG_3610_1024

En av böckerna jag läser nu är Anders Hallgrens bok Problemhund och Hundproblem. Det var en av de första böckerna jag läste när jag skaffade hund och min hjärna får det till att den är ”OK-stämplad” och att jag inte behöver läsa den mer (jag läser bara böcker en gång vanligtvis). Men jag har ingen aning om vad den handlade om och mycket har hänt sedan dess, både för mig och Hallgren. Jag återkommer med recension.


Även nyår kommer spenderas på landet med en kär hundvän. Mycket hundsnack, ännu mer hundträning och god mat – hurra ❤

Namnbyte

Inför 2016 byter jag namn på bloggen till Curious Canine/K9. Det är ett av stegen in i 2016 där jag ser framåt och med nya idéer.

Att vara nyfiken och vetgirig är en stark drivkraft hos mig och jag uppfattar hundar på samma vis. För mig är det en mycket positiv sak. Jag vill känna mig, och ha hundar som, är nyfikna på livet. På vad som kommer härnäst och har lust att lära sig mer – utan att man någonsin kan bli fullärd 🙂

Välkommen att följa med mig 2016 ❤

Vad jag lärt mig av böcker det senaste

Först och främst: Dina är symptomfri! JIPPIE! Vi fortsätter såhär med paus från tävlingslydnad tills februari.

Jag har läst (minst) två bra böcker sista tiden. Den ena en nykomling som jag spanat in länge och en annan en gammal goding som fick en ny omgång.


forside.jpg
Bild från http://www.klickerklok.se

‘Shaping’ var den nya boken och den gav mig mycket. Särskilt praktiska övningar och nya ”Aha” som jag ska ta med mig till nästa hund. Naturligtvis ska jag testa (och testar) det på Dina också, men det är många grundfärdigheter som jag inser är värdefulla att ha redan som valp. ‘Shaping’ fick mig att få upp ögonen för små övningar så som olika former av bakdelskontroll och varför vissa typer av trix kan vara användbara även till tävlingslydnadens alla klasser. Jag fick ny inspiration till shapingen och vilka nivåer man kan nå med det.

Så nu har vi två nya pyssel

  • Handtarget
    • Renodla nosdutt på handflata.
    • Frysa nosen mot handryggen vid knuten hand och i förlängningen …
    • … frysa nosen mot Post-it-lapp
  • Backa
    • Lugna långa steg bakåt

Det är väldigt roligt att pyssla med någonting lediga stunder – särskilt när man inte har lust eller möjlighet att åka till skogen och göra någonting 🙂 Bra hobby.


 

Lydnadsträning i teori och praktik har jag läst i omgångar och jag tycker lydnadstraning-i-teori-och-praktik-fran-grundfardigheter-till-tavlingden är jättebra. Efter att jag blivit Hundinstruktör (känns fortfarande märkligt) och har börjat läsa till Beteendeutredare hade jag andra ”glasögon” på mig under läsningen. Jag såg nya saker! Jag kommer skriva ett annat inlägg om vad jag snappade upp, men efter boken har jag börjat göra Klickerspår! Att jag aldrig tänkt på det förut!? Jag är nästan bestört.

Jag som inte gillar att locka och pocka i lydnadsträning eller ens någon gång med min hund – varför ska jag göra det i spåret? Jag har testat två gånger med Dina och det märks stor skillnad. Hon får inga hjälper utan får jobba självständigt men det blir ändå en positiv spiral – klickerträning helt enkelt.Det här ska jag fortsätta med. Kul! 😀

Blickar bakåt, men mest framåt

Nu när jag har bestämt att Dina ska vila från träning har jag ro att planera och drömma inför 2016. Och reflektera över året som gått förstås.

Det har inte varit något roligt år över huvud taget mer än tre saker:

Dina är fortfarande med mig. Jag har fått genomföra en underbar utbildning. Jag har vunnit många nya vänner.

Det försöker jag verkligen hålla fast vid. Mycket annat kan vi, tyvärr, skrota från 2015.

När jag ser framåt tänker jag både stort och smått. Nummer ett är att Dina ska bli frisk. Förhoppningsvis innebär det att hon kan följa med på minst lika mycket träning som tidigare, men det är svårt att säga. Att hon får vara utan smärta och kunna leka är det viktigaste.

En frisk, aktiv och lycklig Dina ❤ 

Nummer två är att jag vill blu en bättre hundtränare.Jag syftar både på att lära andra men också att träna hundar för egen del. Att lära mig mer om pedagogik, etologi (eller hundars etologi i alla fall), inlärningspsykologi, fler varianter av hundsport och bli bättre på de jag redan lär mig om mm, mm. Jag är inte dålig nu, men jag vill bli bättre. Det kommer jag alltid vilja bli.

Just det målet är en stark drivkraft hos mig. Det innebär utbildningen jag går just nu. Det innebär också böcker, videos, artiklar, föreläsningar och absolut inte minst: övning. Men det är någonting jag tycker är fantastiskt roligt och givande.

Jag vill bli säkrare i mig själv. Sänka min prestationsångest, njuta mer av stunden, vara tacksam för det jag har och får vara med om, fokusera mindre på oro & ångest. Jag är på mycket god väg, men har många delmål kvar.

Lugn & harmoni inombords och utanför

Jag vill starta mitt företag, min verksamhet. Om än så litet, så litet. Så vill jag (och ska jag) göra det.

Nåja, men en dag kanske 😉

Tanken är även att ett nytt liv ska flytta in hos oss och i mitt ❤ …

Och så hade det varit roligt att blogga mer frekvent 🙂 Kanske klyshigt att skriva i slutet av året på sin högst egna blogg. Men för mig är skrivande viktigt och självuppfyllande.

 

Planen

Jag har länge haft en gnagande, nej brinnande oro för Dinas skada.Nu har jag bestämt mig för en strategi istället för att flyga som en flöjel för något slags öde eller en dagsform. Jag ogillar starkt att inte ha så mycket kontroll jag skulle kunna ha. Därför har jag bestämt mig för en plan.

Dina kommer att äta Svenska Djurapotekets ‘Senior‘, använda Back On Track mer och vila från träning. Så kommer jag göra tills februari. Då får vi se om hon blir bättre. Om inte annat börjar jag om med sjukgymnastik och/eller annan behandling.

senior-vrQoep
Bild från http://www.vetzoo.se 

Men av det jag läst om ‘Senior’ känns det hoppfullt och det känns så skönt. Hon har gått med Back On Track och tagit det lugnt i några dagar och det märks stor skillnad ❤

När det kändes som tyngst häromdagen och det var svårt att tänka positivt fick jag stöd från personer via Facebook. Det kanske låter banalt, men det är så häftigt att få kontakt ed människor man aldrig hade träffat annat och få stöd & tröst. Personer som varit med om liknande eller samma saker som oss – ofta värre.

Back-on-Track-Logo-Four-Star-Brand
Bild från http://www.fourstarbrand.com

 

 

 

 

Nu känner jag mig mycket bättre till mods när jag har en plan. En sak jag strävar efter i livet är att lägga tid på det som gör mig bättre och på det som gör att jag mår bättre. Gör jag inte det, frångår det, så märks det i hela kroppen och sinnet. Då behöver jag stanna upp och ändra min plan.

Det har jag gjort nu och det känns skönt att kunna koncentrera mig på att göra det bästa för Dina och skapa flow i livet.

Dina blir inte det minsta bättre utav att jag oroar mig eller jobbar mot hennes kropp. Jag hoppas och tror att det här kommer göra henne bättre. Göra oss bättre.

I övrigt lever jag mitt drömliv. Det betyder inte att allting är perfekt – långt ifrån. Men jag är så oerhört tacksam och glad för den här utbildningen jag går nu, för att Dina finns hos mig, för att jag är diplomerad Hundinstruktör.

Utbildningen är verkligen mycket rolig och det är en dröm att få studera sitt ämne som ligger absolut närmast hjärtat. I helgen är jag på landet och gör eftersökningar till en inlämningsuppgift. Uppgiften handlar om att analysera och jämföra två offentliga hundtränare. Det lottades och jag fick Jan Fennel och Kathy Sdao. Jag har lånat tre av Jan Fennels’ böcker från biblioteket och Kathy Sdao’s bok ‘Plenty in life is free’ är påväg från Storbritannien (så synd att den inte är översatt medan andra författare från samma land eller ännu länge bort slår igenom så mycket större).

Det är mycket lärorikt och roligt. Det passar mig mycket bra att analysera och skriva – två saker jag tycker om 🙂  Så ja, jag trivs som fisken i vattnet nu för tiden ❤